FÖRSTA SIDAN

 DE DÖDSDÖMDA

  DÖDSDOMEN

  ANTHONY GRAVES - Senaste Nytt!

  VILKA ÄR VI

  MEDLEMSKAP

  SKRIV ETT BREV

  VANLIGA FRÅGOR  
      OCH SVAR

  LÄNKAR

KONTAKTA OSS

Vanliga Frågor

VANLIGA FRÅGOR OM DÖDSSTRAFFET

1) Har hela USA dödsstraff?

Nej. 38 delstater har dödsstraff, 12 har inte dödsstraff. Av delstater med dödsstraff står Texas i särklass när det gäller avrättningar. Cirka en tredjedel av dem som avrättats de senaste 25 åren har avrättats i Texas.

2) Vilka är avrättningsmetoderna?

I USA är dödlig injektion numera nästan den enda förekommande avrättningsmetoden. (Metoden heter på engelska lethal injection,  och översätts ibland felaktigt med ”giftinjektion”. Men det man injicerar i den dödsdömde är inte gift, utan en överdos narkosmedel.)

3) För vilka brott kan man få dödsstraff?

Nästan enbart för mord under försvårande omständigheter – som i Texas kallas capital murder  - det vill säga sådant som mord på flera människor, mord på barn, mord mot betalning, mord på polis eller fångvaktare, mord i samband med annat grovt brott såsom rån eller våldtäkt.

4) Är det inte rättvist att den som dödar också själv ska dö?

Det finns en viss logik i tanken. Den som stjäl får ju böta, den som kidnappar och låser in någon låses själv in. Samhället har rätt att sätta brottslingar i fängelse – till och med på livstid – för att skydda de laglydiga medborgarna.

Men ett civiliserat samhälle drar gränsen vid fysiska övergrepp. Vi vill inte att den som torterar någon själv ska bli torterad. Inte heller att den som våldtar själv ska våldtas. Eller att den som kör över någon med bil själv ska köras över. Samhället måste vara bättre än brottslingen.

Dödsstraffet drabbar alltid den som redan är i underläge. I USA har 95 procent av de dödsdömda inte haft råd till en egen advokat. De har rätt till offentlig försvarare precis som här i Sverige, men eftersom delstaternas anslag för sådana är låga får de hålla till godo med de billigaste juristerna. Etniska minoriteter är också överrepresenterade bland de dödsdömda – det finns ca 12 procent svarta medborgare i USA, men över 40 procent av de dödsdömda är svarta.

5) Om man får döda i självförsvar, varför ska då inte samhället få döda mördare?

De flesta av oss menar att man har moralisk rätt att försvara sig själv och sina närmaste med våld. I en krigssituation har soldater rätt att skjuta på varandra.

Sådana akuta situationer, där det gäller att döda eller dödas, går inte att jämställa med avrättning av en dödsdömd. Den dömde är redan oskadliggjord. Han eller hon är försedd med bojor och bevakad och vapenlös, och avrättningen äger ofta rum månader och år efter att att han eller hon begick sitt brott. Att överlagt döda en försvarslös människa, även om hon begått fruktansvärda handlingar, fyller de flesta av oss med avsky.

6) Utsikten att dömas till döden måste väl avskräcka folk från att begå mord?

Kanske, om mördaren var lugn och tänkte igenom de rättsliga konsekvenserna innan brottet. Men verkliga mördare är ofta drogade, berusade och ibland så psykiskt störda att de inte har en tanke på konsekvenserna av sina handlingar. Den som verkligen tänker efter, planerar hur han ska undgå upptäckt, och avskräcks därför inte heller av konsekvenserna.

Fakta visar inte heller på någon avskräckningseffekt. Jämför USA som har dödsstraff och hade åren 1997-1999 i genomsnitt 6, 26 mord per 100 000 invånare med Sverige och de flesta västeuropeiska länder som under samma tid hade under 2 mord per 100 000 invånare. Sedan dödsstraffet avskaffades i Canada år 1976 har antalet mord har gått ner med 27 procent. New York Times visade (22 september 2002) amerikanska delstater med dödsstraff hade 48 till 101 procent högre mordsiffror än delstater utan dödsstraff.

7) Är det inte billigare för samhället att avrätta de värsta mördarna än låta dem leva i åratal på statens bekostnad?

Möjligen i stater utan rättssäkerhet, där den dömde kan avrättas omedelbart.

I en rättsstat blir det dyrare. Eftersom en genomförd dödsdom är oåterkallelig, ställer man i USA ställer extra höga krav på rättsäkerhet i dödsstraffsmål.

Man har en särskild rättegång som gör kostnader både för försvar och åklagare högre. Sedan finns flera överklagandemöjligheter, en del går ända upp till Högsta Domstolen. Sedan måste man inrätta särskilda fängelser för dödsdömda och anställa särskild personal för dem. Dödsstraffet blir därmed mycket dyrare än att döma någon till livstids fängelse.

I delstat efter delstat – från North Carolina till Florida till Texas till Californien – visar undersökningar att varje avrättning kostar samhället från 2,14 miljoner dollar och uppåt, jämfört vad det skulle kostat att låsa in mördaren på livstid utan möjlighet till frigivning.

De delstater i USA som har dödsstraff får alltså mindre pengar över för skolor, social service, poliser på gatorna och andra åtgärder som på sikt skulle göra samhället säkrare. Dödsstraffet gör inte samhället tryggare, utan tvärtom.

Den som hävdar att dödsstraff är bra bör därför också tala om hur det ska finansieras. Högre skatter? Eller minskade anslag till skolor?

8) Kräver inte vår medkänsla med den mördade och mordoffrets anhöriga att vi straffar mördaren med döden?

Vi kan inte – och vill inte ens försöka – tänka oss in hur det skulle vara om någon av våra kära föll offer för en mördare.

Det är oerhört viktigt, både för de anhöriga till ett offer och för samhället i stort, att mord klaras upp och att mördare döms till långvariga straff. Det är möjligt att vissa människor överhuvudtaget inte klarar av att vara i frihet.

Men skulle anhöriga få någon verklig tröst av att mördaren själv skulle dö, efter att först ha suttit lång tid i fängelse? Skulle det kunna fylla saknaden?

Dödsstraffet läker inga sår, utan håller istället såret öppet längre. Dödsstraffet river upp nya sår – för mördare har också föräldrar, och många av dem har barn.

9) Finns några exempel på att en oskyldig människa avrättats i USA?

Nej, det finns inget fall som är oomtvistat, inget fall där också åklagare och polis erkänner att ett misstag begåtts. Men det finns flera fall där någon oskyldig varit ytterst nära att avrättas – som höll på att ske i delstaten Illinois häromåret, något som fick dåvarande guvernören George Ryan att bli dödsstraffsmotståndare och inställa alla avrättningar och när han i fjol gick i pension omvandla alla dödsdomar till livstidsstraff.

I Texas avrättades så sent som år 2000 två människor på ytterst svaga bevis. I fallet Odell Barnes från Wichita Falls kunde försvaret visa att de blodspår som var ett avgörande bevis mot Barnes knappast kunde funnits på hans kläder när han greps utan satts dit senare, samt att viktigaste vittnet mot Barnes ”belönades” med att slippa ett långt fängelsestraff. I fallet Gary Graham (som bytte namn till Shaka Sankofa) från Houston lyckades försvaret finna nya vittnen som hade sett den man som med största sannolikhet var den verklige mördaren, försvaret visade också att mordvapnet inte kunde varit Grahams pistol, men eftersom Grahams första rättegång hade gått formellt riktigt till brydde sig de högre rättsinstanserna inte om nya fakta utan vägrade Graham rättegång – och han avrättades sommaren 2000.

Låt oss arbeta för att Anthony Graves inte blir ännu en rättsskandal!